En sån här gosig tupp får alla små barn som åkt ambulans! Visst är det fint? En sån fick vår lille Benjamin igår. Detta är egentligen för tidigt för mig att skriva om, men detta får bli min egen lilla terapi :-) Kan bara konstatera att det var det värsta jag varit med om som mamma hittills.
Allt började när Benjamin vaknade upp efter sin middagstupplur. Han var lite hängig och dåsig. Vi skulle äta i rappet så han hade inget alls emot att få sätta sig i sin matstol, det luktade ju mat! Men mitt i matlagningen slänger vi en blick bakåt och ser att han hänger över kanten på sin stol och har något konstigt för sig. Rycker i hela kroppen och ansiktet är förvridet, bara ögonvitorna syns. Vår första tanke var att han måste satt något i halsen? Men snabbt kom vi på att han bara fått sin dricka. Han är helt stel och det är nästan omöjligt att få upp honom ur stolen. Det går inte få kontakt med honom. Jag och C var nog i mamma&pappa-helvetet vid detta laget. Men C får upp honom och försöker hålla om honom och lugna honom. Det går inte alls bra. Benjamins armar går i snabba, stela ryckningar och dreggel forsar ur munnen och han andas inte. C försöker stoppa in fingrarna för att kolla tungan men käkarna är låsta på Lilleman. Vi konstaterar att vi måste ha hjälp NU. I bakhuvudet kände vi igen symptomen och C kom ihåg att hans syster pratat om feberkramp och att det är bra att gå ut och kyla ner barnet. C springer ut på terassen med Benji medan jag ringer SOS. Efter att försökt komma fram 2 gånger på vanliga telefonen och 1 gång på mobilen (trodde att det alltid skulle gå att komma fram på 112?!) så får jag till slut prata med en lugn och vänlig kvinna som direkt skickar 2 ambulanser till oss, tydligen skickar de 2 stycken om ett barn förlorat medvetandet. Efter några minuter (de allra, allra längsta i våra liv?) avtar Lillemans kramper och han domnar bort. Han tappar medvetandet. Det var nog nu vi trodde det värsta.
Men jag har en lugn kvinna från SOS i örat som berättar att det är normalt att förlora medvetandet efter ett sådant anfall. Vi lägger honom i framstupa sidoläge i vårt svala sovrum, kollar andningen hela tiden (den återkom) och klappar om honom.
Lilla Alicia undrar så klart vad som händer och jag försöker prata lugnande till henne samtidigt som hela min värld rasar. Hon är säker på att Benjamin satt något i halsen, hon tyckte ju att det såg ut så när han hade svårt att andas.
Några minuter senare kommer ambulanser och 4 sjukvårdare stövlar in hos oss. DÅ öppnar Benjamin ögonen. Men ligger kvar helt stilla i vår säng. Prov tas hit och dit, anding kollas, hjärtslag. Allt verkar ok. Det konstateras att Benjamin drabbats av feberkramp. De vill att vi följer med in till sjukhuset och kollar upp honom lite extra. Så jag och C och Benjamin åker ambulans in till Barnakuten.
Vi blir så himla väl mottagna och efter ytterligare lite kontroller och lite fika där Benjamin slukar 2 bananer (ett HIMLA bra tecken på att han är sig själv hi hi) så får vi åka hem igen! Tur att farmor kunde komma ifrån och hämta oss!
En väldigt utslagen liten hjälte fick vi hem. Helt slut var stackaren.
Men han sov så sött i natt, bara morsan som envisades med att proppa i massa Panodil :-) Vi måste vara jättenoga med att inte låta febern springa iväg så vi har fått ett litet Panodil-schema som vi ska följa. Det har varit vårt stora projekt här idag. För febern är väldigt aggressiv. Den är jättesvår att hålla nere. Så idag har vi gått i enbart blöja hela dagen och tagit det jäääättelugnt. Benjamin är fortfarande lite hängig och mamma är fortfarande mycket skakig.
PHEW detta var nog mitt längsta inlägg hittills!
OCH inlägget är inte slut ännu. Innan all dramatik igår så hade jag hunnit pyssla ihop en adventsljusstake. Det är ju inte klokt att det är 1:a advent i helgen. Här kommer i alla fall en bild som skulle varit gårdagens blogginlägg, men som sagt kom det lite annat emellan!
Det var allt för mig!
Ta hand om er därute! KRAMIS
5 kommentarer:
Usch, jag tänker verkligen på er och inte minst barnen - dom måste ha varit minst sagt chockade båda två ! Vet hur hemskt syster yster tyckte det var när hennes T fick sådan kramp... Det verkar som ni gjort det enda rätta, vet inte hur jag reagerat i en sådan situation - vissa blir handlingskraftiga, andra snarare paralyserade ! Jag får gåshud när jag tänker på vår lilla Benji... Var nu rädda om varandra och försök koppla av - även om jag förstår att det inte kan vara det lättaste nu, en sådan här grej sitter nog i länge !!!
Kram på er alla !
Usch sitter här med tårar i ögonen och är alldeles skakig bara av att läsa detta...flash-back tillbaks till när T. fick det o det helvetet ni också måstat gå igenom..hoppades ju på att INGEN mer skulle behöva uppleva detta...men som sjukvårdarna sa är det JÄTTE vanligt m feberkramp o det vet jag också nu..T:s 2 fsk-kompisar plus då lille Benji har nu haft det bara i vår lilla bekantskapskrets...USCH!!!
Sköt om er och bara ta det lugnt..svårt JAG vet..vet hur jag hade T. brevid mig i soffan o sängen mga veckor efteråt..vågade inte lämna henne ur sikte alls!
Den som aldrig varit med om det kan ALDRIG riktigt föreställa sig hur helvetiskt det är!!
Mga kramar från fam. B
Ps världens finaste adventsljusstake har du gjort! Ds.
Här är en till som sitter med stora tårar i ögonen!!!!!!!!!!! Detta är ju helt fruktansvärt, jag finner inga ord. Jag tänker bara på hur vi själva hade känt om Clara drabbats av liknande. Att ni kunde hålla er någorlunda lugna inför Alicia ska ni ha en enorm eloge för, det hade inte vi kunnat här!
Usch vilken klump jag har i magen. Shit.
Nu behöver ni lugn och ro. Krama om lille Benji från oss! Det måste kännas skönt för dig att få skriva av sig. Jag förstår att denna händelse sitter djupt. Usch känner mig helt tagen. Modigt av dig att orka berätta.
Vi hörs en dag när allt är lugnt igen.
Massor med kramar till er alla 4 :-)
Kära ni..fy vad obehagligt! Blir helt tagen när jag läser. Tårar i ögonen och rysningar på armarna!
Vad bra att ni ändå kom på det där med kyla..för just i dom situationerna är det så lätt att fullständigt glömma allt man egentligen vet!
Att dessutom behålla lugnet inför Alicia när ni säkert har varit lätt hysteriska är starkt! Har non pratat något om det efteråt?
Skönt att han repade sig så fort och verkar må bra nu!
Sånna här saker får en verkligen att vakna upp! Att ta vara på tiden och dom man tycker om!
Hoppas febern har lagt sig och att ni får en mysig dag!
Kram kram
Men ååååååååååååååå fyyyyy vad hemskt!!!!!! Finner inte ens ord, vad förskräckligt fruktansvärt!!! Vad skönt att ni var två vuxna hemma i alla fall, själv är jag rädd att jag skulle bli panikslagen om något sådant hände mig/oss. Vi var hos läkaren med Pip i måndags, och även om det inte var i närheten av det ni varit med om, så har jag fått lära mig vikten av att ta hand om storasyskonet som ju tycker att dte är jätteläskigt när lillebror är ledsen och blir fasthållen, det kräver ju sitt det med ju... Vilken tur att det gick bra i alla fall, ta hand om er och försök pusta ut! Massa kramar!
Skicka en kommentar